Varför kan inte jag bara vara nöjd o lycklig? Jag borde vara det: har ett hyfsat bra jobb, man o tre super fina ungar (två pojkar o en busig liten flicka) o ett mysigt hus på landet. Vet att vissa av mina vänner hade gjort vad som för att leva mitt lugna inrutade familjeliv, medans jag snart spyr på allt.